mosterlisa

Jag förstår fortfarande inte att du inte finns här på jorden fortfarande. Jag tänker på dej ibland och de fina minnen du lämnade här bland oss. Sitter just nu ute på altanen i huset bredvid där du bodde och fanns då. Tiden har runnit iväg så det har hunnit bli 2 år sen du lämnade oss helt plötsligt. Tittade ut förut och såg dina syskon skutta runt på gräsmattan men ingen Niklas kom ut.